Skäggrock

Läste till min glädje att ZZ Top äntligen verkar vara i full gång med inspelningen av sin nya skiva. Förra gången var 2003 och ”Mescalero” som tyvärr inte var någon vidare rolig historia. Jag hoppas att de tittar tillbaka på ”Tres Hombres”, ”Degüello” och ”El Loco” när de letar inspiration till nytt material.

Jag har ganska höga förväntningar då legendariske Rick Rubin producerar. Han brukar locka fram själva kärnan i musiken för de artister han jobbat med så att de låter mer som sig själva än de vanligtvis gör. Det brukar bli avskalat och ”äkta” utan en massa lull-lull. Tänker främst på hans medverkan i serien ”American Recordings” med Johhny Cash och ”Wildflowers” med Tom Petty.

Plattan beräknas vara färdig någon gång i slutet av 2011 så den levereras nog inslagen i julklappspapper med tillhörande lösskägg.

 

Snygga skivomslag 3

Snyggt, fräckt, coolt, anorlunda, roligt, fulsnyggt, retro, modernt, hippt, old school, stilrent. Det finns säkert ett par hundra fler ord för att beskriva ett skivomslag.

Det är precis som med musik att det är ytterst personligt med vad som ser bra ut på ett skivkonvolut. Och enligt min ytters personliga smak så är nedanstående omslag jäkligt snygga. Innehållet är inte heller så illa.

ZZ Top Degüello (1979)	Them Crooked Vultures Them Crooked Vultures (2009)
Slayer Divine Intervention (1994)	Matt Sweeney & Bonnie ”Prince” Billy Superwolf (2005)
Kula Shaker K (1996)	KISS Alive (1975)
Jay-Z The Black Album (2003)	Iron And Wine The Shepherd's Dog (2007)
Chimaira Chimaira (2005)	Black Rebel Motorcycle Club B.R.M.C. (2001)

 

Månadens skiva: El Loco

Sen jag hörde ”Tush” första gången har ZZ Top varit ett av mina absoluta favoritband. Deras stil har genomgått en hel del förändringar sedan det började. Från funkig blues till mer boogiebetonad bluesrock till poplisterock med synthbakgrunder mot dagens tyngre bluesrock. Men alltid har de haft den där ZZ-känslan.

Men det finns en skiva som enligt mig sticker ut bland alla andra är och det är ”El Loco” från 1981. Genomgående är det väldigt hög nivå på låtarna och Billy Gibbons och Dusty Hill visar att de inte bara är duktiga musiker utan även jäkligt bra sångare. Deras röster harmoniserar och kompleterar varandra klockrent. Sen är Billys gitarrspel så snyggt och smakfullt. Han visar upp helt andra sidor än man är van vid.

Hela produktionen har ett skimmer av flanger-effekt över sig vilket resulterar i att ljudbilden får ett flippat sväng och allt låter skönt spacigt.

Skivan både börjar och slutar med en ganska klassisk ZZ Top låt men däremellan händer det helt andra saker. En av de skummare låtarna är ”Heaven, Hell or Houston” där texten pratas genom en telefonlur över någon slags tv-serieaktig musik för att 01:17 övergå i ett coolt, funkigt jam. Knasigt, men jäkligt bra.

De klämmer med ”Leila” in en smekande countrydoftande ballad som även är en av skivans stora höjdpunkter. Den är så slick att vilket countryband som helst skulle önskat att de gjort den. Sen lägger Billy klockrena lapsteel-licks genom hela låten.

Älskar Billys mumlande svammel istället för riktig text i ”Ten Foot Pole”. Kan gissa att det är rätt många inklusive mig som försökt lista ut vad fan karln egentligen sjunger. Söker man på diverse låttextsidor så kan resultatet se ut så här:

Verse 1:
Tidify da, sinmah gough dah hep haing ding fum gogamamo.
Stry da fings thadd awondt oont do butt any il thang thad a wondt meeto.
Shees my nurirng my nu esit seten” ra mind at a ros reshoo.
I don loo kadang doo my net loohah leten meen you.

chorus:
Hmm, I wouldn’t touch her with a ten foot pole.
I wouldn’t touch her with a ten foot pole.
You just don’t know what shape I’m in.

”El Loco” är en av världens bästa skivor att köra bil till (eller hur Mats ). Den är så där cool att man bara vill fortsätta susa fram på motorvägen med solbrillor på näsan och stereon uppskruvad på hög volym.

Plattans bästa låtar är ”Pearl Necklace”, ”Ten Foot Pole”, ”Leila” och ”I Wanna Drive You Home”.

FAKTA Artist: ZZ Top Titel: El Loco Låtlista: Tube Snake Boogie I Wanna Drive You Home Ten Foot Pole Leila Don’t Tease Me It’s So Hard Pearl Necklace Groovy Little Hippie Dad Heaven, Hell or Houston Party on the Patio

Utgivningsår: 1981 Musiker: Billy Gibons – gitarr, sång Dusty Hill – bas, sång Frank Beard – trummor Lyssna på Spotify

 

Satriani rockar!

Äntligen lite nya toner från min gamle hjälte Joe Satriani. Hittade precis ett smakprov som han postat på sin Facebooksida i form av låten ”Light Years Away”. Jag måste säga att det låter riktigt bra.

Det känns som om han inspirerats en hel del av att spela med Chickenfoot då han kör på med ett riktigt stompigt rock ”n” roll riff och ett sound som doftar lite lätt av ZZ Top.

Hoppas att resten av skivan håller samma stil. Men herr Satriani brukar hålla ihop sina alster så jag är inte orolig.

Satrianis kommande skiva döpt till ”Black Swans And Wormhole Wizards” kommer att släppas i början av oktober.

Joe Satriani – ”Light Years Away”

 

Dvd-tips x 2

Death Metal Live

Inhandlade en stenhård dvd-box till mig själv så här mitt i julhysterin. Min omtänksamme sambo pekade på den mest för skojs skull på en av hyllorna på Skivlagret och sa nått i stil med:
– Den här borde väl du köpa, Carcass är ju med och den kostar bara 179 spänn.

Jag hade för tillfället fullt fokus på en nysläppt musik-dvd med ZZ Top (mer om den strax). Men när jag hörde Carcass nämnas byttes snabbt fokuset till dödsmetall-boxen i stället. Det visade sig vara en fullmatad box innehållandes fyra skivor med Decapitated, Deicide, Napalm Death och Carcass. Ett givet inköp!

Jag har mest hunnit med att provlyssna lite än och kvaliten på Carcass dvdn är tyvärr inte den bästa. Trist när man ser ”vhs-svaj”. Men lite svaj och brus spelar inte så stor roll när musiken är i toppklass. Mycket skoj att se de gamla dödshjältarna lira (jag såg dem förresten på Sweden Rock Festival 2008 och var smått lyrisk efteråt). Förrutom två konserter så var det även med en hand full musikvideos.

Deicide innehöll förrutom konserten en rätt skoj bonusfilm där man fick vara med i studion och hemma hos bandmedlemarna. Skivorna med Decapitated och Napalm Death innehöll en konsert vardera.

Så på det hela taget och för det ringa priset av 179 kr så var det mycket pang (och nostalgi) för pengarna.

Double Down Live

ZZ Tops nya musik-dvd ”Double Down Live” går inte heller av för hackor. Konserten för Rockpalast från 1980 har de alltså nu äntligen släppt på dvd. Så nu kan den avnjutas i förhoppningsvis lite bättre kvalitet än en ”fulnerladdad” divx-fil som i sin tur bygger på en vhs-inspelning från någon tysk tv-sändning.

Det fick räcka med dödsmetall så de skäggiga gubbarna får vänta en stund innan de får en given plats i dvd-hyllan. Men jag kan likt förbannat rekommendera den varmt trots att jag inte sett den på dvd ännu. För det är en sjukt bra konsert som visar att ZZ Top är så mycket mer än skojiga skägg, tufa bilar och synth-trummor.