Nattåg #2

Åker nattåg mot Stockholm. Hmmm… undra om man ska nörda loss och fixa till en schysst spellista med tågtema. Jo, så får det bli.

– All aboard! Ha Ha Ha Ha Ha Ha Haaaa!

NATTÅG #2
01. GUNS N” ROSES – ”Nightrain”
02. WOLFMOTHER – ”Love Train”
03. ELIVS PRESLEY -”Mystery Train”
04. TOM WAITS – ”Downtown Train”
05. ELDKVARN – ”Långsamt Tåg”
06. JOE BONAMASSA – ”Slow Train”
07. THE CLASH – ”Train In Vain”
08. SOLOMON BURKE – ”Fast Train”
09. THÅSTRÖM – ”Som tåg av längtan”
10. JAKOB HELLMAN -”Tåg”
11. JOHNNY CASH – ”Locomotive Man”
12. ALAN JACKSON – ”Freight Train”
13. OZZY OSBOURNE – ”Crazy Train”
14. MOTÖRHEAD – ”Locomotive”
15. W.A.S.P. – ”Locomotive Breath”
16. FATSO JETSON – ”Rail Job”
17. LITTLE FEAT – ”Two Trains”
18. ADRIAN BELEW – ”The Rail Song”

Har du Spotify kan du spela listan rakt av här.

 

Månadens skiva: Love It To Death

Vilken besvikelse det var när de första tonerna från pickupens nål började ljuda ur högtalarna. Det lät ju inte alls som hårdrocksgitarrer. Mer bara som lite mesigt distade rockgitarrer. Nästan som pop. Vart var disten och hårdrocksriffen? Vart var det tuffa ljudet från ”Constrictor”? Hmmm… fick jag verkligen med mig rätt skiva i fodralet?

Detta utspelades i mitt pojkrum några minuter efter att jag kommit hem från (legendariska) Nordlunds Musik med LP-skivan ”Love It To Death” i hösta hugg. Givetvis var det rätt skiva i fodralet. Det var bara jag som inte riktigt var mogen att ta till mig andra tongångar än W.A.S.P. eller liknande hårdrock.

Puckat av mig att dissa den här skivan som är en riktig pärla med sin svängiga och skitiga rock. Alice sjunger med nervig och hes röst som nu och då spricker på målbrottsvis. Mest ångestladdad är nog ”I’m Eighteen”. Älskar soundet på basen, gitarrerna och trummorna. Skitigt, rått och av förståliga skäl väldigt mycket 70-tal.

Men det är hammondorgel och keyboards som hjälper till att sätta den rätta stämningen, i synnerhet på ”Ballad Of Dwight Fry” och ”Black Juju”.

”Love It To Death” återkommer nu och då i stereon och tillhör den kategori av skivor som man kan plocka vilken låt som helst från utan att bli besviken.

Skivans bästa låtar är ”Is It My Body”, ”Long Way To Go”, ”Ballad Of Dwight Fry” och ”Caught In A Dream”.

FAKTA Artist: Alice Cooper Titel: Love It To Death Låtlista: Caught In A Dream I’m Eighteen Long Way To Go Black Juju Is It My Body Hallowed Be My Name Second Coming Ballad Of Dwight Fry Sun Arise

Utgivningsår: 1971 Musiker: Alice Cooper – sång, munspel Glen Buxton – gitarr Michael Bruce – gitarr, keyboard Dennis Dunaway – bas Neal Smith – trummor Bob Ezrin – keyboard Lyssna på Spotify

 

Tufft värre

Oj oj oj vilken redig 80-talshårdrocksvideo W.A.S.P. knåpade ihop till låten ”Wild Child”.

Eller vad sägs om tuff ökenmiljö, tuffa kläder, tuffa poser, en tuff motorcyckel, en tuff brutta, tuff eld, tuffa fyrverkerier, tuffa sågklingor, tuff dödskalleformad elgitarr och en tuff brinnande logga. HEAVY METAL BABY!

Det var fan bättre förr! Eller vänta… nej inte bättre, bara annorlunda.

Hur som helst är det en förbannat bra låt med en Blackie Lawless så hes som bara han kan vara.

 

W.A.S.P. – ”Wild Child”

 

Månadens skiva: El Rayo-X

Det var nog i början eller mitten av 80-talet jag första gången hörde talas om David Lindley. Han blev intervjuad i nån ungdomsblaska (troligtvis OKEJ) där de bland annat frågade om vilken hans favoritfilm var. Hans favoritfilm visade sig vara den obskyra b-skräckisen ”Basket Case” och om jag inte minns helt fel så berättade han att han älskade skräck- och splatterfilm. En snubbe som gillar skräck och splatter måste ju vara en cool och tuff kille som säkerligen spelar cool och tuff musik tänkte jag.

När jag nått år senare på en skivloppis kände igen David Lindley från bilden i tidningen på ett begagnat kassettband slog jag till. Men gissa om jag blev besviken när jag slog igång bandet hemma i pojkrummet. Det var ju varken cool eller tuff musik som strömmade ur högtalarna utan rätt mesig reggae-pop med mesig sång och helt odistade gitarrer. För en trångsynt hårdrockare som jag var på den tiden fanns bara W.A.S.P., Ozzy, Iron Maiden och KISS på världskartan. Den enda låten som jag gillade lite var klassikern ”Mercury Blues”.

Originalbandet blev i alla fall kvar och när jag långt senare hittade det och lyssnade med lite mindre trångsynta öron så har den vuxit till sig och blivit en guldklimp i min musiksamling.

”El Rayo-X” är en riktigt svängig reggae-, pop-, rockplatta med helt fantastiskt slidegitarrspel av herr Lindley. Skivan sprudlar av spelglädje och jag blir lika glad varje gång jag drar igång den.

Höjdpunkterna är ”Mercury Blues”, ”Ain’t No Way” och ”Your Old Lady” där den sistnämnda har ett grymt slidesolo.

FAKTA 

Artist:
David Lindley

Titel:
El Rayo-X

Utgivningsår:
1981

Låtlista:
She Took Off My Romeos
Bye Bye Love
Mercury Blues
Quarter Of A Man
Ain’t No Way
Twist And Shout
El Rayo-X
Your Old Lady
Don’t Look Back
Petit Fleur
Tu-Ber-Cu-Lucas And The Sinus Blues
Pay The Man

Musiker:
David Lindley – sång, gitarr, slidegitarr, fiol, bas, bandurria, saz
Reggie McBride – bas, gitarr
Bob Glaub – bas, gitarr
Bill Payne – orgel, keyboard
William Payne – orgel
William D. ”Smitty” Smith – orgel, keyboard
Garth Hudson – horn, keyboard
Curt Bouterse – hackbräde
Ian Wallace – trummor
Jorge Calderón – sång
Ras Baboo – Slagverk, sång
Jackson Browne – sång

 

Fiiiiiiiire!

Vad vore en valborg utan eld och lågor. Så här kommer det några rykande heta klassiker att svänga huvudet till.

Kiss – ”Firehouse”

 

Sammy Hagar – ”Baby’s On Fire”

 

Metallica – ”Fight Fire With Fire”

 

Slayer – ”Born Of Fire”

 

W.A.S.P. – Sleeping (In The Fire)