Månadens skiva: Pressure and Time

Blev helt omkullvält första gången jag hörde RIVAL SONS strömma ur Steelfires laptophögtalare. Frågade genast vilka det var och fick till svar att de skulle spela på Putte i parken.

De spelar den perfekta mixen av LED ZEPPELIN, THE ANIMALS, FREE, THE WHO, THE DOORS osv. Det vill säga svängig 70-tals rock ”n” roll med en rejäl dos blues och en gnutta soul. Om man vill jämföra med nutida band så kan man säga att WOLFMOTHER och THE ANSWER fött en bebis och döpt den till RIVAL SONS.

Sångaren Jay Buchanan är helt fantastisk. Med sin hesa och råa rockröst som utan problem prickar de höga tonerna kan man inte låta bli att jämföra honom med Robert Plant. Han rör sig utan hinder mellan tung rock, blues och soul och ger deras lugnare låtar rejält med power när han tar i.

Det var ett tag sen jag hörde så bra riff och gitarrspelet är bitvis lysande. Till min glädje så kör Scott Holiday lite cool slide här och där. En gitarist helt i min smak. Rakt igenom spelar han jäkligt smakfullt och bjuder på doser med rejält elektrifierade solon.

Sen svänger rytmsektionen så där 70-tals gungigt att man blir lite tårögd. Stabila basgångar och vilda trummor avlöser varandra.

Det här är helt klart en av 2011 års stora rockplattor som för tillfället går på högvarv hemma hos Steelgardenmusic.

De låtar som får blodet att rusa fortare är ”Pressure and Time”, ”Save Me”, ”Gypsy Heart” och ”Burn Down Los Angeles”.

FAKTA Artist: Rival Sons Titel: Pressure & Time Låtlista: All Over the Road Young Love Pressure and Time Only One Get Mine Burn Down Los Angeles Save Me Gypsy Heart White Noise Face of Light

Utgivningsår: 2011 Musiker: Jay Buchanan – sång Scott Holiday – gitarr Michael Miley – bas Robin Everhart – trummor Lyssna på Spotify

Helårsrapport

Det blev trots Spotify några inköpta plattor 2009. Dessa lysande album hittade sin väg via iTunes rätt in i mitt musikbibliotek. När man tittar på dem så här i en enda lång rad så blev det rätt bra spridning vad gäller genre.

februari

The Answer
Everyday Demons
2009

mars

Andi Almqvist & The Employees
Can’t Stop Laughing
2005


Mastodon
Crack The Skye
2009


Mastodon
Leviathan
2004

april

Eli Paperboy Reed & The True Loves
Roll With You
2008


Halfway To Gone
High Five
2001

maj

Stonerider
Three Legs Of Trouble
2009


Transport League
Satanic Panic
2004

juni

Chickenfoot
Chickenfoot
2009


Watermelon Slim & The Workers
The Wheel Man
2007


DLR Band
DLR Band
1998

juli

Clutch
Strange Cousins From The West
2009


The Dead Weather
Horehound
2009

augusti

Behemoth
Evangelion
2009


Judge Bone & Doc Hill
Big Bear’s Gate
2008

oktober

The Company Band
It’s a Confusing World (singel)
2009


Wolfmother
Cosmic Egg
2009

november

Freak Kitchen
Land Of Freaks
2009


The Company Band
The Company Band
2009


Them Crooked Vultures
Them Crooked Vultures
2009

december

Tom Waits
Glitter And Doom Live
2009

Halvårsrapport

En och annan platta blir ju inköpt under ett år. Mindre och mindre dock sen Spotify klampade in på arenan. Men vissa skivor vill man faktiskt ha med sig och kunna lyssna på i bussen eller på tåget. Här kommer en halvårsrapport med vad som hamnat i skivhyllan eller rättare sagt iTunesbiblioteket hittills under 2009.

februari

The Answer
Everyday Demons
2009

mars

Andi Almqvist & The Employees
Can’t Stop Laughing
2005


Mastodon
Crack The Skye
2009


Mastodon
Leviathan
2004

april

Eli Paperboy Reed & The True Loves
Roll With You
2008


Halfway To Gone
High Five
2001

maj

Stonerider
Three Legs Of Trouble
2009


Transport League
Satanic Panic
2004

juni

Chickenfoot
Chickenfoot
2009


Watermelon Slim & The Workers
The Wheel Man
2007

 

I know The Answer!

Ännu har jag bara hört enstaka låtar från ”The Answer” senaste platta Everyday Demons, men det jag har hört är riktigt bra.  Jag blir lite ledsen när jag tänker på att vi missade dem i globen när de var förband till AC/DC. Det är bara att hoppas på turne i en stad nära mig framöver.

The Anwser – On & On

Här kan du lyssna på albumet på Spotify.

De visar vart skåpet ska stå

Till alla som tvivlar så måste jag säga att AC/DC fortfarande är ett av världens bästa rockband både på skiva och live. Vilket de bevisade med råge under fredagens (20/2) spelning i Globen. Gubbarna verkade jäkligt spelsugna och såg ut att stormtrivas på scenen.

Efter en animerad kortfilmen ombord på ett tåg där en klåfingrig Angus Young  får spö av två lättklädda tjejer så brakar det igång. Plötsligt var de där. Stående framför ett gigantiskt ånglok bestyckat med rödlysande djävulshorn i fronten.

FOTO: Andreas Hjorth

De drar direkt igång med ”Rock N” Roll Train” från senaste plattan. Precis som ett ett ånglok stånkar sig rock n” roll maskinen sakta igång. Brian Johnson rör sig likt en katt över scenen med en spattig Angus Young i hälarna. Bakom dem på varsin kant står Malcolm Young och Cliff Williams. Phil Rudd ser ut som huggen ur sten med en cigg lojt hängande i ena mungipan. Han verkar inte röra en min under hela konserten (vette fan om han ens bytte cigg). Men han levererar tunga, tighta AC/DC-trummor som bara han kan göra.

Det känns som om de inte riktigt får upp farten i början men som nummer tre fyrar de av ”Back In Black”, startskottet som får lokföraren att trycka plattan i botten. Vilket drag det blir. Allas händer är uppe i luften och viftar. Det är exakt så här det ska kännas att vara på rockkonsert.

Klassiska hits som bland annat ”Hell’s Bells”, ”Dirty Deeds Done Dirt Cheap”, ”T.N.T.”, ”The Jack”, ”Shot Down In Flames” och ”Thunderstruck” varvades med nytt material som ”Big Jack”, ”Black Ice” och ”War Machine”

Konsertens höjdpunkter var ”Whole Lotta Rosie” (givetvis var Rosie på plats sittande grensle över loket), ”Let There Be Rock”, ”Back In Black” och the grande finale ”For Those About To Rock” som ackompanjerades av sex stycken dundrande kanoner.

FOTO: Andreas Hjorth

Efter 110 svettiga minuter är allt över och när ljusriggen slocknat står man kvar med ett fånigt leende på läpparna och ett konsertminne som för alltid kommer att vara inetsad i hjärnan.

Som summering kan jag bara säga:
- Fy fan va bra!

Här är en Komplett setlista »

 

Kvällens stora besvikelse:
The Answer skulle börja spela vid 19:30 och fast vi var inne på arenan runt 20:00 tiden så missade vi dem. Tydligen hade de spelat fem låtar i tjugo minuter. Nog borde de ha kunnat fått lite mer tid på sig.

Men men, jag får trösta mig med att deras nya album ”Everyday Demons” släpptes igår. Jag laddade ner den helt olyssnad från iTMS. Återkommer med en recension när den snurrat några varv i lurarna.