Månadens skiva: Pressure and Time

Blev helt omkullvält första gången jag hörde RIVAL SONS strömma ur Steelfires laptophögtalare. Frågade genast vilka det var och fick till svar att de skulle spela på Putte i parken.

De spelar den perfekta mixen av LED ZEPPELIN, THE ANIMALS, FREE, THE WHO, THE DOORS osv. Det vill säga svängig 70-tals rock ”n” roll med en rejäl dos blues och en gnutta soul. Om man vill jämföra med nutida band så kan man säga att WOLFMOTHER och THE ANSWER fött en bebis och döpt den till RIVAL SONS.

Sångaren Jay Buchanan är helt fantastisk. Med sin hesa och råa rockröst som utan problem prickar de höga tonerna kan man inte låta bli att jämföra honom med Robert Plant. Han rör sig utan hinder mellan tung rock, blues och soul och ger deras lugnare låtar rejält med power när han tar i.

Det var ett tag sen jag hörde så bra riff och gitarrspelet är bitvis lysande. Till min glädje så kör Scott Holiday lite cool slide här och där. En gitarist helt i min smak. Rakt igenom spelar han jäkligt smakfullt och bjuder på doser med rejält elektrifierade solon.

Sen svänger rytmsektionen så där 70-tals gungigt att man blir lite tårögd. Stabila basgångar och vilda trummor avlöser varandra.

Det här är helt klart en av 2011 års stora rockplattor som för tillfället går på högvarv hemma hos Steelgardenmusic.

De låtar som får blodet att rusa fortare är ”Pressure and Time”, ”Save Me”, ”Gypsy Heart” och ”Burn Down Los Angeles”.

FAKTA Artist: Rival Sons Titel: Pressure & Time Låtlista: All Over the Road Young Love Pressure and Time Only One Get Mine Burn Down Los Angeles Save Me Gypsy Heart White Noise Face of Light

Utgivningsår: 2011 Musiker: Jay Buchanan – sång Scott Holiday – gitarr Michael Miley – bas Robin Everhart – trummor Lyssna på Spotify

Fredagsvideos

Ska man få en bra start på helgen så ska det banne mig vara med lite hederlig blues och rock ”n” roll. En kompis publicerade denna brilljanta trio videos på Facebook som jag var tvungen att slänga in här på Steelgardenmusic.

Tänd grillen, öppna en kall och skruva upp volymen för nu kör vi!

The Rolling Stones – ”Champagne And Reefer (feat. Buddy Guy)”

 

Little Richard & Tanya Tucker – ”Somethin” Else”

 

Led Zeppelin – ”C’mon Everybody/Somethin” Else”

 

Månadens skiva: Physical Graffiti

På grund av en hektisk aprilmånad med alldeles för mycket att göra på kontoret uteblev månadens skiva. Så därför tänkte jag att maj måste bli ett dubbelalbum.

Den blyinfattade zeppelinaren har väldigt länge varit en av mina största musikaliska idoler. Speciellt Jimmy Page som nog knappast behöver någon närmre presentation. Helt fantastiskt hur han fullständigt öste ur sig genialiska riff, arrangemang och låtar och till råge på allt även producerade varenda liten millisekund musik som Led Zeppelin lät fästa på band.

Men man får inte låta de övriga medlemmarna hamna i skymundan då Led Zeppelin var fyra indivuellt briljanta musiker som tillsammans skapade ren och skär magi. Att de själva var medvetna om sin speciella kraft visade de när bandet direkt lades ner när John Bonham tragiskt gick bort. Magin var bruten.

”Physical Graffiti” är en grym platta med några av deras absolut bästa låtar. Från majestätiska ”Kashmir” till struttiga ”The Rover” till suggestiva ”In The Light” och bluesiga ”Black Country Woman”.

Att den är inspelade över en längre tid och på olika ställen märks då skivan sträcker sig över många genres och stämningar. Blues, rock, folk, country och hårdrock samsas alla sida vid sida. Det ser splittrat ut på pappret men funkar då låtmaterialet är av så hög klass.

Det var nästan lite religöst att återupptäcka ”Physical Graffiti”.

Höjdpunkterna är ”Trampled Under Foot”, ”In My Time of Dying”, ”Wanton Song” och ”Black Country Woman”.

FAKTA Artist: Led Zeppelin Titel: Physical Graffiti Låtlista: Custard Pie The Rover In My Time of Dying Houses of the Holy Trampled Under Foot Kashmir In the Light Bron-Yr-Aur Down by the Seaside Ten Years Gone Night Flight The Wanton Song Boogie with Stu Black Country Woman Sick Again

Utgivningsår: 1975 Musiker: Jimmy Page – gitarr, mandolin Robert Plant –sång, munspel John Paul Jones – bas, klaviatur John Bonham – trummor, slagverk

Snygga skivomslag 2

Här kommer ytterligare ett gäng med enligt mig snygga skivomslag. Tyvärr är ju inte längre omslagen lika dominanta som på den gamla goda LP-tiden när man faktiskt gick in i musikaffärer nästan enbart för att bläddrade bland alla coola skivomslag. Det hände faktiskt att man köpte en LP bara för att omslaget lockade.

CD-formatet på sina ynka 12×12 cm gör för det mesta inte omslaget speciellt rättvist. Sen att man mer och mer bara köper ett gäng låtar digitalt nästan helt utan bilder, inlays och booklets får omslaget att tappa mark ytterligare.

Men jag brukar i alla fall se till att all musik jag har införskaffat digitalt har ett tillhörande omslag att vila ögonen på i iTunes.

Led Zeppelin 1 (1969)	Mastodon Leviathan (2004)
Jimi Hendrix Band Of Gypsys (1970)	John Hiatt Master Of Disaster (2005)
Hermano Dare I Say… (2005)	Megadeth Youthanasia (1994)
Hellacopters By The Grace Of God (2002)	The Clash London Calling (1979)
Fear Factory obsalete (1998)	Grady Y.U. So Shady (2004)

 

Josh, Dave & John

Det känns som om det är inne att skapa supergrupper. Alla vill plötsligt spela med alla. Men det är inte alltid som förväntningarna infrias när kända musiker väljer att lattja runt. Chickenfoot och The Dead Weather är enligt mig två exempel på nya lyckade konstellationer.

Nu är det dags för supergruppen Them Crooked Vultures att låta skynket falla och visa upp sig för allmänheten. Det är Josh Homme (Queens Of The Stone Age), Dave Grohl (Foo Fighters) och ingen mindre än John Paul Jones (Led Zeppelin) som slagit sina musikaliska påsar ihop. Och det låter faktiskt helt fantastiskt skitbra.

Tryckte precis på förbeställ-knappen i iTunes Music Store, vilket betyder att den 16 november laddas plattan rätt in i mitt musikbibliotek. Sweet!

Officiell webbplats: www.themcrookedvultures.com

Them Crooked Vultures – ”New Fang” (promotion video)