Vin är det nya ölet

Öl sägs ju vara den rätta törstsläckaren för rockers och metallskallar. Men jag tror få undgått de senaste årens smyginförande av vinet på rockscenen. Kanske att MOTÖRHEAD och deras succé med sitt rödtjut kan ha ett finger med i spelet. Även AC/DC, KISS, SATYRICON (Wongraven) och nu senast SLAYER har satt sina namn på vinetiketter. Det känns som att vartenda litet coverband snart har en egen vinare till salu. Missförstå mig rätt då jag verkligen uppskattar ett gott vin och är så pass lättlurad att jag tycker det är roligt att köpa ett ”hårdrocksvin” om jag får chansen.

Så här en månad innan årets upplaga av Sweden Rock Festival slår upp portarna så passar man på att lansera inte bara ett utan två festivalviner.

Förra årets satsning där man i samarbete med Åkesson Vin tog fram ett speciellt festivalrödvin (som faktiskt inte alls var så dumt) verkar ha slagit väl ut.

Fjolårets Merlot från Frankrike har ersatts av ett Australiensiskt Shiraz (mmmmm shiraaaazz) och sen har sortimentet utökats med ett vitt Chenin Blanc från Sydafrika. Fiffigt nog så buteljeras SRF-vinerna på petflaskor med skruvkork för en enkel och säker festivalhantering.

Ser fram emot att testa årets SRF-viner som den trendmedvetne hårdrockaren jag är. För vin är ju faktiskt det nya ölet. Skål!

Vinet är tappat i en begränsad upplaga och noggrant utvalt i samarbete med Åkesson Vin för Sweden Rock. Vinet passar utmärkt som sällskap till tidlös rockmusik i väntan på Sweden Rock Festival som äger rum den 6 till 9 juni i Sölvesborg.

Saxat från akessonvin.se

 

Dan Baird ÄR rock ”n” roll

Vilket sväng. Vilket ös. Vilket tryck. Blev helt bortblåst av DAN BAIRD AND HOMEMADE SIN när de gästade KB den 12 november.

Uppvärmningen PONTUS SNIBB 3 var överraskande bra. Den nybildade trion visade vart rock ”n” roll skåpet ska stå. De spelade lite av Pontus Snibbs gamla låtar och material från deras kommande album. Som avslutning bjöd de på en suverän cover av AC/DC’s klassiker ”Whole Lotta Rosie” där Pontus till och med tog sig en tur bland publiken med sin Gibson SG i högsta hugg.

Rören hann knappt svalna i stärkarna innan Dan Baird och grabbarna äntrade scenen. Från första till sista ton ger de verkligen järnet och bjuder på vad man nog kan säga en sjujäkla uppvisning i spelglädje.

Herr Baird är centralt placerad vid micken med en Telecaster i händerna. Hans gamle vapendragare Mauro Magellan från GEORGIA SATELLITES sköter trummorna, Keith Christopher hanterar basen och Warner E. Hodges tar hand om sologitarren.

Herr Bairds hesa rockröst låter riktigt strålande live och man ser ett brett leende sticka fram bakom hans stripiga hår som hänger framför hans ansikte. Att spela rock ”n” roll är det bästa han vet.

Svett brukar vara ett tecken på att man jobbar hårt vilket man kan säga att Dan Baird gör på scenen. Endast den nedre centimetern av hans t-shirt var torr när de spelat klart.

Kvällens show står Warner E. Hodges för. Likt en knubbig version av Yngwie Malmsteen far han fram på scenen som en virvelvind och levererar mängder med högljudd rockgitarr. Kanske inte världsklass men avfyrat med hjärta och spelglädje.

Det är skitigt, svängigt, rockigt, ärligt, vackert, rivigt, lugnt, underhållande, snabbt, svettigt och alldeles… underbart. Det kan ha varit så att jag bevittnade en av årets bästa livespelningar.

 

Släng en till köttbit på grillen älskling!

Nått att lyssna på i väntan på den rätta grillglöden. Kanske hacka lite grönsaker. Eller varför inte sprätta en kall. Huvudsaken är att foten stampar takten och att grilltången är på en armlängds avstånd.

Primus – ”Shake Hands With Beef”

 

Coal Chamber – ”Loco (Live Ozzfest ’96)”

 

AC/DC – ”Shot Down In Flames”

 

Captain Beefheart & His Magic Band – ”Sure ’nuff ”n Yes I do”

 

Billy Idol – ”Flesh For Fantasy”

 

iPod Roulette #1 – Nosegarden

Inspirerad av Classic Rock Magazine så kör vi igång en egen version av ”iPod Roulette”. Det kommer väl direkt inte att vara några kändisar med men det är alltid skoj att se vad som slumpas fram i andras musikspelare.

iPod Roulette går till som så att man tar någons iPod och slumpar fram sex stycken låtar. iPodägaren får sen chansen att kommenter eller försvara de låtar som matats fram.

Först ut med en nyladdad och skjutklar iPod blir jag själv.

Van Halen – ”Little Guitars”
En av de bättre låtarna från den ganska bleka ”Diver Down”. Skönt, struttigt riff. En mid-tempo låt med mycket stämsång som man blir glad av.


Unida – ”Glory Out”
En av låtarna från skivan som tyvärr aldrig gavs ut. Ganska popig vers men med tung refräng. Man måste bara älska John Garcias coola sångröst.


Danko Jones – ”First Date”
Testosteronfylld rock med catchig refräng. Inte en av Dankos bästa låtar men det funkar att dricka öl till en varm sommardag.


The Ethiopians – ”Band Yu Belly”
Svettigt, slappt, gung direkt från Jamaica. Man längtar efter rom-drinkar och sand mellan tårna.


AC/DC – ”Big Jack”
Nytt men samtidigt tidslöst och klassiskt. Skönt riff.


ZZ Top – ”Bar-B-Q”
Jag har alltid gillat de skäggiga bluesrockarna från Texas. Den här låten har det där ”rätta” ZZ-gunget. Jag ska aldrig raka mig igen!

 

De visar vart skåpet ska stå

Till alla som tvivlar så måste jag säga att AC/DC fortfarande är ett av världens bästa rockband både på skiva och live. Vilket de bevisade med råge under fredagens (20/2) spelning i Globen. Gubbarna verkade jäkligt spelsugna och såg ut att stormtrivas på scenen.

Efter en animerad kortfilmen ombord på ett tåg där en klåfingrig Angus Young  får spö av två lättklädda tjejer så brakar det igång. Plötsligt var de där. Stående framför ett gigantiskt ånglok bestyckat med rödlysande djävulshorn i fronten.

FOTO: Andreas Hjorth

De drar direkt igång med ”Rock N” Roll Train” från senaste plattan. Precis som ett ett ånglok stånkar sig rock n” roll maskinen sakta igång. Brian Johnson rör sig likt en katt över scenen med en spattig Angus Young i hälarna. Bakom dem på varsin kant står Malcolm Young och Cliff Williams. Phil Rudd ser ut som huggen ur sten med en cigg lojt hängande i ena mungipan. Han verkar inte röra en min under hela konserten (vette fan om han ens bytte cigg). Men han levererar tunga, tighta AC/DC-trummor som bara han kan göra.

Det känns som om de inte riktigt får upp farten i början men som nummer tre fyrar de av ”Back In Black”, startskottet som får lokföraren att trycka plattan i botten. Vilket drag det blir. Allas händer är uppe i luften och viftar. Det är exakt så här det ska kännas att vara på rockkonsert.

Klassiska hits som bland annat ”Hell’s Bells”, ”Dirty Deeds Done Dirt Cheap”, ”T.N.T.”, ”The Jack”, ”Shot Down In Flames” och ”Thunderstruck” varvades med nytt material som ”Big Jack”, ”Black Ice” och ”War Machine”

Konsertens höjdpunkter var ”Whole Lotta Rosie” (givetvis var Rosie på plats sittande grensle över loket), ”Let There Be Rock”, ”Back In Black” och the grande finale ”For Those About To Rock” som ackompanjerades av sex stycken dundrande kanoner.

FOTO: Andreas Hjorth

Efter 110 svettiga minuter är allt över och när ljusriggen slocknat står man kvar med ett fånigt leende på läpparna och ett konsertminne som för alltid kommer att vara inetsad i hjärnan.

Som summering kan jag bara säga:
- Fy fan va bra!

Här är en Komplett setlista »

 

Kvällens stora besvikelse:
The Answer skulle börja spela vid 19:30 och fast vi var inne på arenan runt 20:00 tiden så missade vi dem. Tydligen hade de spelat fem låtar i tjugo minuter. Nog borde de ha kunnat fått lite mer tid på sig.

Men men, jag får trösta mig med att deras nya album ”Everyday Demons” släpptes igår. Jag laddade ner den helt olyssnad från iTMS. Återkommer med en recension när den snurrat några varv i lurarna.