Flodbåtsblues

Klippet här under spelades plötsligt upp på förfesten i lördags (kudos för det ”Mackan”). Mitt i hårdrocken sattes Spotify på paus och POKEY LAFARGE AND THE SOUTH CITY THREE körde igång med ”La La Blues”. Breda leenden spreds på de närvarandes läppar.

Svängigt, jazzigt och bluesigt, men framförallt jäkligt bra. Sicka grabbar som bara står där och levererar äkta flodbåtsblues som om året var 1930 och de färdades längs Mississippifloden. Man blir så glad att det spritter i benen. Försök att inte stampa takten om du kan.

POKEY LAFARGE AND THE SOUTH CITY THREE – NPR Music Tiny Desk Concert: ”La La Blues”, ”Pack It Up”, ”Head To Toe”

 

Nattåg #2

Åker nattåg mot Stockholm. Hmmm… undra om man ska nörda loss och fixa till en schysst spellista med tågtema. Jo, så får det bli.

– All aboard! Ha Ha Ha Ha Ha Ha Haaaa!

NATTÅG #2
01. GUNS N” ROSES – ”Nightrain”
02. WOLFMOTHER – ”Love Train”
03. ELIVS PRESLEY -”Mystery Train”
04. TOM WAITS – ”Downtown Train”
05. ELDKVARN – ”Långsamt Tåg”
06. JOE BONAMASSA – ”Slow Train”
07. THE CLASH – ”Train In Vain”
08. SOLOMON BURKE – ”Fast Train”
09. THÅSTRÖM – ”Som tåg av längtan”
10. JAKOB HELLMAN -”Tåg”
11. JOHNNY CASH – ”Locomotive Man”
12. ALAN JACKSON – ”Freight Train”
13. OZZY OSBOURNE – ”Crazy Train”
14. MOTÖRHEAD – ”Locomotive”
15. W.A.S.P. – ”Locomotive Breath”
16. FATSO JETSON – ”Rail Job”
17. LITTLE FEAT – ”Two Trains”
18. ADRIAN BELEW – ”The Rail Song”

Har du Spotify kan du spela listan rakt av här.

 

Dan Baird ÄR rock ”n” roll

Vilket sväng. Vilket ös. Vilket tryck. Blev helt bortblåst av DAN BAIRD AND HOMEMADE SIN när de gästade KB den 12 november.

Uppvärmningen PONTUS SNIBB 3 var överraskande bra. Den nybildade trion visade vart rock ”n” roll skåpet ska stå. De spelade lite av Pontus Snibbs gamla låtar och material från deras kommande album. Som avslutning bjöd de på en suverän cover av AC/DC’s klassiker ”Whole Lotta Rosie” där Pontus till och med tog sig en tur bland publiken med sin Gibson SG i högsta hugg.

Rören hann knappt svalna i stärkarna innan Dan Baird och grabbarna äntrade scenen. Från första till sista ton ger de verkligen järnet och bjuder på vad man nog kan säga en sjujäkla uppvisning i spelglädje.

Herr Baird är centralt placerad vid micken med en Telecaster i händerna. Hans gamle vapendragare Mauro Magellan från GEORGIA SATELLITES sköter trummorna, Keith Christopher hanterar basen och Warner E. Hodges tar hand om sologitarren.

Herr Bairds hesa rockröst låter riktigt strålande live och man ser ett brett leende sticka fram bakom hans stripiga hår som hänger framför hans ansikte. Att spela rock ”n” roll är det bästa han vet.

Svett brukar vara ett tecken på att man jobbar hårt vilket man kan säga att Dan Baird gör på scenen. Endast den nedre centimetern av hans t-shirt var torr när de spelat klart.

Kvällens show står Warner E. Hodges för. Likt en knubbig version av Yngwie Malmsteen far han fram på scenen som en virvelvind och levererar mängder med högljudd rockgitarr. Kanske inte världsklass men avfyrat med hjärta och spelglädje.

Det är skitigt, svängigt, rockigt, ärligt, vackert, rivigt, lugnt, underhållande, snabbt, svettigt och alldeles… underbart. Det kan ha varit så att jag bevittnade en av årets bästa livespelningar.

 

Excellent Selection #2

Nu är Spotify-listan uppdaterad med ett gäng excellenta låtar från nummer 12 och framåt. Eller vad sägs om till exempel bitar med Rush, Bjørn Berge, Graveyard, Baskery och Deltahead.

För att se hela listan välj ”Excellent Selection” uppe till höger i huvudmenyn eller klicka här för att ladda in listan direkt i Spotify.

Hiatt bjöd på årets konsert

Richard Lindgren
Prick klockan 21 klev Richard Lindgren ut på scenen och bjöd på bland annat den smått briljanta ”Five Pints And A Wink From Gwendolyn”, ”Back To Brno” och ”Dead Man”. Jag trodde att han skulle spela solo som det var skrivet på biljetten men det visade sig att han bjudit med sig både en gitarrist och en mandolinist. Det bjöds även på en ny låt under den halvtimme de fått till sitt förfogande så jag hoppas verkligen att det är ny skiva på gång.

John Hiatt & The Combo
Styvt tio minuter efter att förbandet gjort sorti klev John Hiatt & The Combo in och kickade direkt igång med ”Drive South”. En leende Hiatt såg ut att stormtrivas från första stund.

Oj vilket fantastiskt band herr Hiatt har plockat ihop. Det var längesen jag upplevde ett sånt sväng. Trummisen och basisten var hur grymma som helst. Basisten behandlade sin bas på ett sätt som jag aldrig sett tidigare. Han spelade inte med fingrarna ovanför mickarna på traditionellt vis utan knäppte med mycket små rörelser på strängarna en bit upp på halsen. Det såg avigt ut men lät hur bra som helst.

Gitarristen var ett kapitel för sig. Fy fasen vad han lirade. Bra, snyggt och smakfullt. Han gav helt klart låtarna en ny dimension. Sen var hans slidespel helt fantastiskt. Vilket det i och för sig borde vara då man på vissa låtar har självaste Ry Cooder att leva upp till.

Givetvis var John Hiatt själv på topp. Han ler, skämtar i mellansnacket och dansar bredbent runt till svänget i ”The Tiki Bar Is Open”. Sen har han en sångröst som nog många skulle döda för.

Hela spelningen är en enda stor hitkavalkad med bland annat ”Crossing Muddy Waters”, ”Tennessee Plates”, ”Have A Little Faith In Me”, Master Of Disaster” och ”Riding With The King” utblandat med några spår från den senaste skivan.

När John under ”Memphis In The Meantime” roar sig med att få publiken att sjunga Memphis på rätt sätt var jag övertygad. Detta var årets bästa konsert.

De dryga två timmarna flög förbi med ansiktet fast i ett nöjt leende. Inte ens det punkterade bakdäcket på cykeln som gjorde att jag fick gå hem i snålblåst och regn suddade bort de uppåtgående mungiporna.

John Hiatt & The Combo (support: Richard Lindgren)
KB, Malmö
Torsdag 2010-11-11