Vårstädning

Eftersom månadens skiva inte längre publiceras i den månatliga takt som man kan förvänta sig av rubriken så kommer vi helt enkelt att städa bort den kategorin och i stället publicera ”vanliga” skivtips när det faller oss in. Skönt att ta bort ett måste och i stället kör på ett vill.

Upplägget kommer att vara i princip detsamma. Fler nya skivor kommer nog dyka upp då det inte längre kommer att vara knutet till nostalgiska ögonblick eller anekdoter som det var tänkt med månadens skiva. Men givetvis kommer det inte sluta att vara väldigt personliga val av skivor.

 

Månadens skiva: Heartwork

För 5-6 år sedan kom jag och två kompisar (vi kan kalla dom Mats och Kristoffer) på en lysande idé. Vi skulle bränna en samlings-cd var med musik som man själv gillade men som inte de andra lyssnade på.

Ifall jag inte minns helt fel så var mina bidrag en samling med blues och en med TOM WAITS. I retur fick jag en grym reggae-samling av Kristoffer och en dödsmetall-samling av Mats.

Den senare innehöll ett knippe klassisk döds med bland annat DEATH, IN FLAMES, FEAR FACTORY och CARCASS. Den blev även inkörsporten till den hårdare metallen så kudos till Mats för det.

De jag fastnade mest för var CARCASS med deras stenhårda men ändå dansanta dödsmetall och med Jeff Walkers coola röst i centrum. Det tog inte lång tid innan några CARCASS skivor letat sig in i skivsamlingen. Den som snurrat mest är ”Heartwork” från 1993 och som även är en av mina absoluta favoritskivor alla kategorier.

Det bjuds på helt briljanta riff och en grym blandning mellan melodiöst och stenhårt. Ingen skönsång så långt örat hör. Jeff Walker väser elakt ur sig varje textrad med bravur medan Michael Amott och Bill Steer visar upp gitarrlir på toppnivå.

”Heartwork” är en skiva som jag alltid har med mig i iPhonen och är bland de första att laddas in när jag ibland tömmer och laddar in musik på nytt.

Sen är omslaget jäkligt snyggt med HR Gigers bisarra metallskulptur.

De bästa spåren är ”Blind Bleeding The Blind”, ”Carnal Forge”, ”Heartwork”, ”This Mortal Coil” och ”Death Certificate”.

FAKTA Artist: Carcass Titel: Heartwork Låtlista: Buried Dreams Carnal Forge No Love Lost Heartwork Embodiment Arbeit Macht Fleisch Blind Bleeding The Blind Doctrinal Expletives Death Certificate

Utgivningsår: 1993 Musiker: Jeff Walker – sång, bas Bill Steer – gitarr Michael Amott – gitarr Ken Owen – trummor Lyssna på Spotify

 

Månadens skiva: Mojo

TOM PETTY har legat mig mycket varmt om hjärtat sen jag hörde skivan ”Full Moon Fever” någon gång på högstadiet. Har följt honom ganska troget genom åren både med THE HEARTBREAKERS och som soloartist. Det är nått med hans röst och coola stil som gör honom väldigt speciell. Och påstår jag att han är en duktig låtskrivare tror jag inte så många säger att jag har fel.

Musiken på ”Mojo” är tillbakalutad, gubbigsvängig, cool, lite grinig och framförd med hundra procent spelglädje. Det vilar en slags äkthet över hela produktionen som man sällan hör nu för tiden. Förmodligen kommer äktheten från att skivan spelades in live i studion utan pålägg i efterhand.

Det bjuds på klassisk rock, svängig rock ”n” roll, tung 70-talsrock och softa ballader. Allt med ett skimmer av blues över sig.

Genomgående är ”Mojo” mycket välspelad och speciellt en stor eloge till Mike Campbell, en av världens bästa rockgitarrister. Han spelar så jäkla snyggt och jag älskar hans slidespel.

”Mojo” är en helt perfekt skiva att sätta på i bilen eller att ha i lurarna till och från jobbet. Ett perfekt soundtrack när man reser, vilket brukar vara de gånger som man behöver bra musik som mest.

De låtar som snurrar lite extra är ”Candy”, ”I Should Have Known It”, ”Jefferson Jericho Blues”, ”Let Yourself Go” och ”Takin” my Time”.

FAKTA Artist: Tom Petty and the Heartbreakers Titel: Mojo Låtlista: Jefferson Jericho Blues First Flash of Freedom Running Man’s Bible The Trip to Pirate’s Cove Candy No Reason to Cry I Should Have Known It U.S. 41 Takin” My Time Let Yourself Go Don’t Pull Me Over Lover’s Touch High In the Morning Something Good Coming Good Enough

Utgivningsår: 2010 Musiker: Tom Petty – sång, gitarr Mike Campbell – gitarr Scott Thurston – gitarr, munspel Benmont Tench – piano, orgel Ron Blair – bas Steve Ferrone – trummor Lyssna på Spotify

Månadens skiva: Pressure and Time

Blev helt omkullvält första gången jag hörde RIVAL SONS strömma ur Steelfires laptophögtalare. Frågade genast vilka det var och fick till svar att de skulle spela på Putte i parken.

De spelar den perfekta mixen av LED ZEPPELIN, THE ANIMALS, FREE, THE WHO, THE DOORS osv. Det vill säga svängig 70-tals rock ”n” roll med en rejäl dos blues och en gnutta soul. Om man vill jämföra med nutida band så kan man säga att WOLFMOTHER och THE ANSWER fött en bebis och döpt den till RIVAL SONS.

Sångaren Jay Buchanan är helt fantastisk. Med sin hesa och råa rockröst som utan problem prickar de höga tonerna kan man inte låta bli att jämföra honom med Robert Plant. Han rör sig utan hinder mellan tung rock, blues och soul och ger deras lugnare låtar rejält med power när han tar i.

Det var ett tag sen jag hörde så bra riff och gitarrspelet är bitvis lysande. Till min glädje så kör Scott Holiday lite cool slide här och där. En gitarist helt i min smak. Rakt igenom spelar han jäkligt smakfullt och bjuder på doser med rejält elektrifierade solon.

Sen svänger rytmsektionen så där 70-tals gungigt att man blir lite tårögd. Stabila basgångar och vilda trummor avlöser varandra.

Det här är helt klart en av 2011 års stora rockplattor som för tillfället går på högvarv hemma hos Steelgardenmusic.

De låtar som får blodet att rusa fortare är ”Pressure and Time”, ”Save Me”, ”Gypsy Heart” och ”Burn Down Los Angeles”.

FAKTA Artist: Rival Sons Titel: Pressure & Time Låtlista: All Over the Road Young Love Pressure and Time Only One Get Mine Burn Down Los Angeles Save Me Gypsy Heart White Noise Face of Light

Utgivningsår: 2011 Musiker: Jay Buchanan – sång Scott Holiday – gitarr Michael Miley – bas Robin Everhart – trummor Lyssna på Spotify

Månadens skiva: Toxicity

Så fort de första tonerna strömmade ur tv-högtalarna frös tiden några sekunder och hela min uppmärksamhet riktades mot dumburken. Vilka var det som precis börjat spela på ZTV? Givetvis hade jag missat infoskylten med bandnamn och låttitel. Förbannade tyst att de ibland inte visade skylten i slutet av låtarna och att det med all säkerhet skulle ske denna gång. Som tur var dök skylten upp innan låten var slut.

Dagen efter pratade jag med en kompis på telefon och bägge nämnde en låt vi hört dagen innan med en för oss helt okänd grupp. Det var givetvis samma låt och grupp. System Of A Down med ”Chop Suey!”.

Det är få band som fastnar till 100 procent första gången man hör dem. Men de som gör det är man fast med för alltid.

Kunde knappt bärga mig tills jag fått tag på ett exemplar och tryckt in den i cd-spelaren. Jäklar vad ”Prison Song” är en bra öppningslåt. Fullt jäkla ställ och helt galet bra.

Efter första genomlyssningen var det svårt att smälta vad man hört. Det var galet, hårt, mjukt, svängigt, ösigt men framförallt helt fantastiskt.

Gillar skarpt hur Serj leker med sina röstresurser och ibland till och med sjunger mot sig själv som olika personer. Han behärskar allt från tonsäker skönsång till djupa growl. En väldigt stor del av System Of A Downs sound ligger i Serjs speciella röst.

”Toxicity” är helt klart en milstolpe i musikhistorien där System Of A Down nog lyckades skapa lite av en egen genre.

Mina favoriter är titellåten ”Toxicity”, ”Chop Suey!”, ”Needles”, ”Aerials” och ”Forest”.

FAKTA Artist: System Of A Down Titel: Toxicity Låtlista: Prison Song Needles Deer Dance Jet Pilot X Chop Suey! Bounce Forest ATWA Science Shimmy Toxicity Psycho Aerials

Utgivningsår: 2001 Musiker: Serj Tankian – sång, klaviatur Daron Malakian – gitarr, sång Shavo Odadjian – bas John Dolmayan – trummor Lyssna på Spotify