Eftersom jag från årsskiftet fått längre till jobbet då mitt kontor flyttat så tillhör jag numer gruppen man kallar för pendlare. Att pendla till och från jobbet är ju inte världens roligaste om man jämför med att jag tidigare kunde hoppa på cykeln och 9 minuter senare sitta vid min arbetsdator med en kopp rykande morgonkaffe istället för att trängas med en massa folk på en överfullbuss i 35 minuter.
Men det är inte bara av ondo att busspendla till jobbet. Man får förutom en stund för sig själv även 30 minuters koncentrerad morgonmetall och 30 minuters koncentrerad middagsmetal i lurarna.
Lite kvalitetstid med sin musiksamling helt enkelt.
Läste första gången om The Generals för nån månad sen på Blasphemedia. Då fanns det bara några låtar på deras MySpacesida att lyssna på, men jag gillade vad jag hörde.
Deras debutplatta ”Stand Up Straight” som släpptes före jul nån gång har snurrat en hel del den senaste veckan i min spellista ”New shit” på Spotify. Den svänger förbannat bra. Det är full fart och rakt på. Inget krångel. Bara Skönt mangel i 120 knyck. ”Dödsrock ‘n’ roll” när den är som bäst alltså.
Jäklars va grymt. Den 22 februari är det release för At The Gates trippel-DVD ”The Flames Of The End”.
Skiva ett innehåller en dokumentär på över två timmar som spänner över hela deras karriär. Skiva två består av hela reunionkonserten från Wacken 2008 (minnena från Sweden Rock Festival 2008 kommer tillbaka och ståpälsen är ett faktum) och den tredje skivan är samlade liveframträdanden hämtade ur arkivets hemliga gömmor.
Det är alltså en fullmatad box som bara gallskriker ”- KÖP MIG!”.
At The Gates – ”Slaughter Of The Soul (Live At Wacken 2008)”
Självklart blir det en liten summering av musikåret 2009. Vad har varit bäst? Vad har varit hårdast? Vilka har rockat mest? Tja, smaken är ju som den berömda baken jäkligt delad, men enligt mig så blir de fem bästa plattorna från 2009 följande:
1. Tom Waits – ”Glitter And Doom Live”
2. Clutch – ”Strange Cousins From The West”
3. Them Crooked Vultures – ”Them Crooked Vultures”
4. Behemoth – ”Evangelion”
5. Chickenfoot – ”Chickenfoot”
Det blev trots Spotify några inköpta plattor 2009. Dessa lysande album hittade sin väg via iTunes rätt in i mitt musikbibliotek. När man tittar på dem så här i en enda lång rad så blev det rätt bra spridning vad gäller genre.
februari
The Answer Everyday Demons 2009
mars
Andi Almqvist & The Employees Can’t Stop Laughing 2005
Mastodon Crack The Skye 2009
Mastodon Leviathan 2004
april
Eli Paperboy Reed & The True Loves Roll With You 2008
Halfway To Gone High Five 2001
maj
Stonerider Three Legs Of Trouble 2009
Transport League Satanic Panic 2004
juni
Chickenfoot Chickenfoot 2009
Watermelon Slim & The Workers The Wheel Man 2007
DLR Band DLR Band 1998
juli
Clutch Strange Cousins From The West 2009
The Dead Weather Horehound 2009
augusti
Behemoth Evangelion 2009
Judge Bone & Doc Hill Big Bear’s Gate 2008
oktober
The Company Band It’s a Confusing World (singel) 2009
Av alla försök att göra en metaljullåt så måste nog ändå svenska 220 volt vara de som lyckats bäst. De har inte försökt ”bjällra” till det utan kör på i 220 kilometer i timmen och nöjer sig med att jula till texten och refrängen. Helt klart rätt gjort.
Har i ett tidigare inlägg skrivit om alla dessa onödiga försök att förena julsånger med hårdrock som det näst intill aldrig blir nått bra av. Skräckexempelt och lågvattenmärket erövras helt klart av Twisted Sisters kassa julskiva ”A Twisted Christmas”.
Inhandlade en stenhård dvd-box till mig själv så här mitt i julhysterin. Min omtänksamme sambo pekade på den mest för skojs skull på en av hyllorna på Skivlagret och sa nått i stil med:
– Den här borde väl du köpa, Carcass är ju med och den kostar bara 179 spänn.
Jag hade för tillfället fullt fokus på en nysläppt musik-dvd med ZZ Top (mer om den strax). Men när jag hörde Carcass nämnas byttes snabbt fokuset till dödsmetall-boxen i stället. Det visade sig vara en fullmatad box innehållandes fyra skivor med Decapitated, Deicide, Napalm Death och Carcass. Ett givet inköp!
Jag har mest hunnit med att provlyssna lite än och kvaliten på Carcass dvdn är tyvärr inte den bästa. Trist när man ser ”vhs-svaj”. Men lite svaj och brus spelar inte så stor roll när musiken är i toppklass. Mycket skoj att se de gamla dödshjältarna lira (jag såg dem förresten på Sweden Rock Festival 2008 och var smått lyrisk efteråt). Förrutom två konserter så var det även med en hand full musikvideos.
Deicide innehöll förrutom konserten en rätt skoj bonusfilm där man fick vara med i studion och hemma hos bandmedlemarna. Skivorna med Decapitated och Napalm Death innehöll en konsert vardera.
Så på det hela taget och för det ringa priset av 179 kr så var det mycket pang (och nostalgi) för pengarna.
Double Down Live
ZZ Tops nya musik-dvd ”Double Down Live” går inte heller av för hackor. Konserten för Rockpalast från 1980 har de alltså nu äntligen släppt på dvd. Så nu kan den avnjutas i förhoppningsvis lite bättre kvalitet än en ”fulnerladdad” divx-fil som i sin tur bygger på en vhs-inspelning från någon tysk tv-sändning.
Det fick räcka med dödsmetall så de skäggiga gubbarna får vänta en stund innan de får en given plats i dvd-hyllan. Men jag kan likt förbannat rekommendera den varmt trots att jag inte sett den på dvd ännu. För det är en sjukt bra konsert som visar att ZZ Top är så mycket mer än skojiga skägg, tufa bilar och synth-trummor.
Har inte hunnit lyssna in mig på Andi Almqvists nya platta ”Glimmer” än så jag håller till godo med ”Red Room Stories”. Men det är inte det sämsta då den är förbannat bra och visar att han helt klart är en av våra bästa låtskrivare och artister.
Jag gillar hans mörka stil och att han precis som Tom Waits berättar om udda ställen och skeva människor.
Det lilla jag hört av ”Glimmer” så kommer den att vara precis lika bra eller kanske till och med några snäpp bättre.